Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

                                                                                                                      

 

 

                                                                                                                                                                                                                OBS. Detta webhotell stängs snart ner, men jag håller på med en

                                                  ny sida på adressen  http://www.malabyar.imala.se/

 

                                                                  LILLY LUNDMARK

                                                                  MALÅ

 

Jag är född i Löparliden 1916. Pappa hette Alfred Lundmark och mamma Ester From. Pappa härstammade från Löparliden, men mamma kom från Sorsele.

Jag var äldst i syskonskaran på fem pojkar och fyra flickor. I dag är vi sex som lever. Pappa var sjuklig och han dog rätt tidigt. Han blev bara 56 år. Men mamma levde många år efter honom. När pappa dog var min yngste bror 15 år.

Farfar och farmor levde när jag växte upp. Dom flyttade på äldre dar till en son som bodde i Långudden.

Stället vi bodde på låg alldeles i börja på byn. Det ägdes av Domänverket, som köpt det av Sävenäs. Det var alltså arrenderat. En av mina bröder, Einar, bodde kvar tills 1957 ungefär. Men det är helt öde nu, huset är borta och det som var uppodlat är mer eller mindre igenväxt. Det fanns en äldre bebyggelse längst bort i byn, som var öde redan när jag var barn.

Pappa arbetade i skogen, han körde häst, och mina bröder började också som skogsarbetare. Själv arbetade jag som kocka på olika ställen innan jag gifte mig.

Men den första platsen jag hade var som piga i Norsjö hos Brandts. Då varjag 17 år. När jag varit där ett år for jag hem och kunde lämna litet pengar och kläder, innan jag for till en ny pigplats. Min yngre syster var inte lika pigg på att ge sig av hemifrån, och dessutom hade vi telefonväxel hemma så mamma behövde hjälp med att passa den.

Ja, alla hade ju kor, oftast häst och lite smådjur på den tiden. Det var ju delvis lagården man skulle leva på. Men sen var det förstås viktigt med jakt och fiske också. Men det finns ju ingen sjö nära Löparliden, utan det var Bollsjaur som var närmast, och där brukade byborna fiska. Det var mest abborre och gädda man fick, men abborren var stor och fin där.

Jagade gjorde man nog i de flesta familjer, även om det inte var tillåtet. Men kronjägarn brukade blunda om han gick förbi snaror ute i skogen, och det hände nog att han bjöds på tjäderstek när han besökte folk. Så han var nog förstående för att folk måste ta den mat som fanns. Och det var ju gott om fågel på den tiden.

Skolan fick jag gå i Norra Malånäs, men jag var inackoderad i Södra Malånäs. Så det var att ta sig över Malån när man skulle till skolan, och det var ju inte alltid så lätt. Skolan hölls i ett gammalt hus som nu är borta, men det låg där det nu finns ett stort, gult hus. Men sista skolåret gick jag i Böle.

Tidigare hade det hållits skola i Löparliden, så pappa hade gått där. Och sen byggdes en ny skola där, så en yngre bror till mig han gick i den. Men den var inte i bruk så särskilt många år innan den lades ner.

När det skulle födas barn kallade man på barnmorskan, som då var Ellen Bergström. Men hon hade ju ett stort distrikt och det hände förstås att hon var upptagen på annat håll. Så det var ju inte alltid hon kunde komma med en gång. Och hon fick naturligtvis var uppe dygnet runt ibland. Hon ville att det skulle finnas brännvin när hon kom. Men det var ju inte för annat än hon behövde något uppiggande. Hon kunde ju komma direkt från en annan förlossning. Och det var ju aldrig tal om några mängder hon tog.

När jag var barn fanns det ingen riktig väg till byn utan bara en kärrväg. Jag var tolv år när det bröts en bättre väg. Det måste alltså ha varit kring 1928 som den kom till. Det blev förstås mycket lättare när man fatt en ordentlig väg till byn. Tidigare var det ju att bära så mycket.

Nu är det nog bara ett par hus som är permanet bebodda i Löparliden. Men när jag växte upp var ju flera familjer och många barn i de flesta. Och från den familj som jag hörde till är det bara en bror som har någon anknytning kvar. Han har satt upp en liten fritidsstuga där.

 

" Denna Berättelse är hämtad ur Malå-Vännäs Intresseförenings Byabok, och från hemsidan jag gjort på

www.malavannas.zoomin.se "

 

.

 

     

Webmaster:            

Ulf Bergström                bergstrom.fridhem@gmail.com